I find it hard to tell you

Jobb på Kåren igår.
Julsittning och sen kårkväll= Servering och bar = saker jag kan, där jag inte behöver tänka = REN JÄVLA SEMESTER! Visst är det lite slitigt när 250 alkoholsugna männsikor står och trycker på en bar med en värdelös kassa, men det är fortfarande en underbar känsla att stå där bakom bardisken och inte tänka på annat än det du för tillfället fokuserar på. Har förbannad träningsvärk i vänsterarmen efter avdukning och servering, och har lite ångest över tisdagen då jag kommer vara tillbaka på Hasselbacken med mycket fler gäster, men gud vad jag har saknat alla fina människor som jobbar där.
På måndag åker jag hem till storstaden igen. Till folk som känner mig bättre än jag  själv, till gator jag gått på tusentals gånger, till Stockholms lokaltrafik som jag så innerligt hatar, men kan ändå inte låta bli att sakna det lite och till mitt jobb. Det ska bli skönt att komma hem till allting där inget är nytt, men samtidigt ger det mig lite ångest att lämna Pitelivet i tre veckor.


Klockan 19.20 går planet, men innan dess ska det städas, tömmas kylskåp, ha bokseminarium och handledning, sista natt tvätten med Sanna och Cicci för i år och SMASK möte ska avklaras.
Jag börjar med att läsa om fysiskt-emotionella, mentalt-fysiska och andra trevliga personlighetsbeskrivningar och sönderanalayserar mig själv litegrann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0