Norrland är full av sekter. Nu är jag också med i en

En ångestfylld kväll. Vet inte avrför, har haft väldigt trevligt, men helt plötslig så känner jag trycket över bröstet, krypningarna i kroppen och den smärtsamt välkända känslan av att nu rasar allting samman, nu orkar jag inte mer. När jag kom hem satte jag mig och stirrade rakt framför mig, svalde gråten som så envist försökte ta sig ut genom min hals och mina ögon och försökte att inte tänka på någonting alls. Vart tog allting vägen? Varför är inte mina solstrålar härnär jag behöver dom som bäst? Varför är det 100 mil emellan oss?


Har spelat bingolotto i kväll, våran nya söndags syssla. Vi ska bli rika.
Sen glodde vi på Notting Hill, fast jag satt mest och dregglade över Hugh Grant och var avundsjuk för att Julia Roberts fick kyssa honom och inte jag. Men vad spelar det för roll? Om en vecka kommer min pojke upp hit till mig. Under ett par dagar slipper jag då sova ensam i en alldeles för tom 90-säng, behöver inte äta ensam så fort mina kollektivvänner inte har tid och kan få oändligt med kramar kyssar och kärlek. Jag längtar verkligen. Det gör jag.

Min mormor hade skickat ett mail. Min fina söta mormor. Vi läser samma böcker, så nu ska hon se till att jag får upp en till Denise Rudberg bok. Hon är så söt.

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka skrubba bort våran bokstavshyllning till Johan. Sen ska jag äta knäckemackor. Med smör. The life of studentliv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0