badskummen

Det är mycket som händer, men allting står still.

Kurser som slutar, andra som börjar. Restuppgifter som släpar som måste göras för att farbror CSN inte ska ta mina pengar. Projekt som ska planeras och planer som ska genomföras.

Jag är disträ och slö. Ständigt trött och omotiverad till det mesta. Fräser åt människor som inte förtjänar det och helst vill jag bara ligga hemma och stirra i taket. Tårar som bränner bakom ögonlocken som jag inte vet varför dom finns där, och som aldrig riktigt kryper fram. Vakna nätter och sen sover jag för länge på dagarna. Har de senaste veckona spenderat mer tid i mitt hem  än vad jag gjort totalt med vänner. Helt orkes- och glädjelös. Ungefär som en bortglömd docka.

Är det sådant som kallas för formsvacka?

Om två veckor och två dagar få jag komma hem till mitt fina Stockholm, mina hjärtan och mina stjärnor. Det är bara att räkna dagarna och bita ihop...