Fancy footwork

Tända ljus i hela lägenheten och musik från vår gigantiska TV. Karlen jobbar natt och jag kan, efter de senaste två dygnens sömnmaraton inte sova.
Lägenheten är så gott som städad, och det finns, för ovanlighetens skull ätbara saker i kylskåpet. Mina hemmafruskills är kanske inte som andras, men ibland kan även jag. Mest handlar det dock om lathet och ointresse än om utebliven kunskap. Vissa uppskattar tydligen att städa, tvätta och laga mat. Inte jag. Jag dricker hellre vin med en fin vän, kramas med min fantastiska, röriga och stora familj eller har kuddkrig eller något annat barnsligt med min bättre hälft.

Lägenheten börjar komma i sin ordning. En sänggavel och ett köksbord skall inhandlas så fort ekonomin tillåter, sen har jag så gott som det perfekta hemmet. Jag har aldrig varit ett fan av perfektion, men i det kaos som råder kring mig behöver jag någonting som är fast, satbilt och tryggt. Någonstans där jag kan kraschlanda när det behövs. Andreas famn är det abolut inget fel på, men det blir liksom ännu bättre när jag får göra det i VÅRT fantastiska hem.

Galen tanke det föresten. Att jag är sambo. Hade någon visat mig för ettpar år sedan hur mitt liv skulle se ut idag hade jag förmodligen skrattat tills jag dog. Eller gråtit. Idag är det det bästa jag kan tänka mig. För en gångs skull finns det en trygghet och ett lugn. Hem, Jobb, ett förhållande som jag känner är sunt och bra för mig och kanske bäst av allt- Jag är inte livrädd för framtiden och saker jag inte kan styra över, även fast jag fortfarande hatar att hamna i obalans.

Ikväll var en sån kväll där balansen ruckades och marken försvann ett ögonblick under mina fötter. Först satt jag stum, sen grät jag hysteriskt i en timme, efter det skrattade jag lite och nu är jag mest förundrad över hur ironiskt livet och världen kan vara. Av alla konstiga saker finns det vissa som är mer sinnessjuka än andra, men mår personen i fråga bra av detta finns det inte mer jag kan säga än; lycka till. Alla (de flesta i allafall) männsikor föds med en fri vilja, är detta valet som gjorts får jag acceptera det, även fast det är som jag skrev tidigare. Sinnessjukt och oj så ironiskt.

Lycka till!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0