badskummen

Trots att jag bott själv så länge, och trots att det är mer regel än undantag att jag går och lägger mig i samma veva som Andreas går upp vänjer jag mig aldrig vid att sova själv. Sängen är för stor och mörkret lite för mörkt.

De senaste dagarnas solskensväder har varit som balsam för själen, och om man bortser från dagens dagen efter lite för mycket vin ångest mår jag bättre än på länge.

I morgon sparkar fyra dagars jobb igång igen. Jag hade mest behövt få ha semester, men det får bli om några månader när personalbristen på jobbet är löst, och pluggandet ligger på en balanserad nivå igen. Något diplom kommer jag inte få ut i Juni, men det kan jag leva med.

Nu ska jag försöka sova, innan jobbet blir det lunch med världens finaste systrar!