Luften bor i mina steg

Hur hjälper man en själ som inte vill bli hjälpt?

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum, Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut

Hur berättar man för den person hjärtat slår hådast för att man har ett behov av att inte prata? Hur förklarar man saker som man tidigare aldrig yttrat? Varesig till den personen eller till någon annan? För en gångs skull har jag bestämt mig för att säga allt istället för att inte säga någonting, på gott och ont antar jag. Men då har jag i allafall varit rakt igenom ärlig.

Efter en helg med festivalliv på ankars och ett gäng galna hemvändare har livet börjat återta sin normala form igen utan dagsfyllor, tatuerade rumpor, folk som vill visa kuken, purple jackets och skrålande av Tommy Nilssons Stad i ljus. Nu är det bara sista slutsurten innan jag säger adjöken till Ankarslivet, sätter mig i Sebastians bil och vi börjar färden ner mot Stockholm. Från och med Lördag får Geger, Andreas och Nallen vakta mitt hem två och en halv månad famåt medan jag är bostadslös och arbetsnarkoman i Stockholm, men med mina finaste vänner i min närhet och en trygg famn att krypa ihop i när livet börjar vackla.

Om en kvart trillar pengarna in. Jag oh Cicci firar med en tripp till Shell.

Adjöken och Tack!

Jag har ropat allt jag orkat efter dig. Hör du mig?

Ännu en tragedi drabbar den närmsta kretsen och jag vet inte längre vad jag ska tro om livet. 2010 skulle ju bli vårt år. Inte tragediernas. Helt plötsligt har jag insett att jag inte är odödlig och att det där man aldrig tror ska hände en själv faktiskt händer. Och återigen börjar jag tänka på det där som jag inte vill tänka på.

Återigen ligger jag vaken på nätterna och saknar dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ännu har inga fler tårar fallit sen den där dagen jag fick veta, men det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Återigen har jag börjat fundera över saker jag adrig kommer få svar på och som skadar mer än det hjäper.
Och ännu har jag inte fattat att du är borta.



I helgen får jag en tillfällig sambo. Han är vit, luvig, kärlekskrank och heter Harry.  

There should be a course in first grade of love

Idag vill jag vandra runt i trevliga secondhand butiker, dricka rödvin och köpa Andy Warhol tavlor.
Istället äter jag ägg, damsuger lägenheten och försöker läsa vetenskapliga artiklar



Abracadabra

En ny kårfest har arrangerats, och denna gång gjorde vi det lite enklare för oss sjäva och gick inte bananas med dekoren utan att för den sakens skull dra ner på kvaliten. Och med tanke på att vi gjorde detta utöver omtenor, artikelanalyser och företagsekonomiplugg tycker jag att vi ska vara nöjda.
Min totala ovilja att dj´a försvann i takt med att dansgolvde fylldes och helt plötsligt var livet rätt nice igen. Nu samlas det nya krafter för återstående projekt och plugg innan jag entrar Stockholm om en månad igen.

Idag gjordes det första avskedet för sommaren, och det kändes vemodigt, men vi löser det. Antingen kommer Stockholm till Gotland eller så får Gotland komma till stockholm.
 Bartömingen kommer bli sentimentalt kaos när alla ska säga adjö.

RSS 2.0