badskummen

Sitter vaken, trots att jagborde sova för länge sen. I en och en halv timme har jag lyckats fördriva tiden med ingenting. Andreas kommer hem från jobbet snart, förhoppningsvis får jag ro att gå och lägga mig då. Tror inte att jag har gått och lagt mig innan han kommit hem en enda gång sen han började jobba natt. Att sova själv är helt klart inte min grej. Sängen är för stor och kall för lilla jag och utan en varm famn, lugna andetag och ett hjärta att lyssna på har jag svårt att få ro i kroppen.

Det blåser och är kallt ute, och idag kom snön. För mig som bott uppe i norrland de senaste två vintrarna har det kännts märkligt med bar mark, och allt har sett så naket ut utan ett vitt täcke. Samtidigt vet jag skillanden mellan Stockholmsvinter och Pitevinter. Den ena är blöt, grå och jävlig och man fryser rakt in i märgen. Den andra är bara kall, kolsvart och gör ont. Jag föredrar det sena alternativet. Om det legat i rätt ände av landet.

Jag känner mig väldigt färdig med Piteå. Visst har jag haft underbart, fantastiskt kul där uppe och jag växte enormt som människa av alla nya erfarenheter det gav mig, men sista tiden där uppe kände jag mig inte hemma. Ständig hemlängtan och ångest och en insikt om att en småstad inte är min grej, inte just nu i allafall fick mig att tappa suget. Att gråta var och varannan dag är lika lite min grej som att sova ensam eller att frysa. Utbildningen skall jag gå klart, men jag planerar att läsa det sista på distans.

Internet (som vi snor från grannen) håller på att ge upp och snart dundrar min karl in genom dörren.

God morgon. Och sov så gott!