Trubbel

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Bokstavligen.
Igår var jag på banan igen och älskade livet och var bäst i världen. Idag känner jag mig bara kall och urgröpt.
Med ett hjärta som gråter och försöker dra åt två håll samtidigt, en hjärna som står helt still och en kropp som bara mår illa är det svårt att fatta några beslut över huvud taget. Och det är nu jag skulle behöva det mer än någonsin.
Jag vill inte det här. Vill bara blunda och vakna upp i en verklighet som inte innebär krossade hjärtan och sårade känslor. Vill vakna och se att allting har löst sig. Att allting är som förut.

Hjärtat säger två saker men hjärnan säger ingenting. Vad lyssnar man på då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0