Something beautiful

Jag kände motivationen, och pressen som skrek skriv! Nu! Gör det på en gång så slipper du sitta halva natten!
Skriv dendär förbannade inlämningen!
Och sen?
-Ja.
Jag sitter här med ett öppnat dokument, två rubriker. Det är allt. Inte ens en inledning har jag åstadkommit.
Känslorna vällde över mig, som en kalldusch. Den isande kalla tomheten frös mitt hjärta
och det tomma mörkret gröpte ur en del av min själ.

Jag insåg att jag kommer åka ner till ett Stockholm som inte kommer vara som jag väntat mig. Ett Stockholm i sorg.
Vi skulle ses.
Jag skulle kyssa din kind, du skulle kyssa min hand. Vi skulle prata om världen, om mörkret, ljuset och livet.
Nu får jag istället kyssa en ros som jag kan lägga på din kista och berätta allt om världen, livet, mörkret och ljuset
i ett brev som för alltid kommer förbli oöppnat. Du skulle visa mig Ekerö. Nu får jag se det, men utan dig.
Jag bävar inför dagen som är på torsdag. Dagen då jag måste se sanningen i vitögat. Då jag kommer tvingas förstå
att du är borta. När jag måste säga ett sista farväl och vila i frid.
Jag trodde att jag visste hur det kändes när ett hjärta brister. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag.

VI var aldrig varandras, vi var aldrig VI. Vi var bara en illusion. Två trasiga själar som möttes, fann tröst och
trygghet hos varandra men som var för trasiga för att kunna förenas. Jag var inte den enda för dig och du var inte den
enda för mig. Men en stor del av mitt hjärta tillhör dig. Och du delade en stor del av dig själv med mig.
Jag hittade en rad, tagen ur en lång text jag skrivit om dig för en tid sedan.
"Efter att ha lärt känna honom vet jag inte om mitt hjärta nångonsin kommer bli helt igen"
Nu förstår jag innebörden av de orden.

Bland det sista jag sa till dig var "Christoffer, jag behöver dig". Och det gör jag. Jag vet ingen jag behöver mer än du i detta nu.
Det finns ingen jag hellre vill ringa och berätta hur ledsen jag är, hur mitt hjärta värker och hur stor tomheten är efter
att ha förlorat min bästa vän och mitt hjärtas riddare.


Well, you're my friend and can you see,
Many times we've been out drinkin',
Many times we've shared our thoughts,
But did you ever, ever notice, the kind of thoughts I got?

Well, you know I have a love, a love for everyone I know.
And you know I have a drive to live, I won't let go.
Can you see this opposition comes risin' up sometimes.
That its dreadful imposition, comes blacking through my mind.

And that I see a darkness.
Did you know how much I love you?
Is a hope that somehow you,
Can save me from this darkness.




Det finns inget så vackert som en första berusad kyss en tidig Stockholmsmorgon medan solen går upp över
staden och daggen torkar i gräset. En sommarmorgon då världen var vår.

 


Different names for the same thing

Det är skönt när cheferna ringer och ber en komma och jobba i Sommar, skönt att veta att man är uppskattad. Som det ser ut blir det dubbla jobb, plus Peace and Love jobbet som dock är obetalt men sjukt skoj grej.

Förkylningen jag befarade skulle komma efter SMASK slog ner som en bomb igår, lägligt nog efter tentan, som förövrigt inte gick som jag planerat men med lite tur fixade jag den ändå. Idag har jag varit ynkligast i stan och försökt kräva att alla ska  tycka synd om mig. Det har funkat sådär. Hur som helst kör jag på hemma kväll och lite kvalitetstid med min dumburk. Halvnaken i soffan med duntäcke räcker utmärkt för mig idag.

And when i see you
I really see you upside down
But my brain knows better
It picks you up and turns you around

Ett utsålt Acusticum män i spandex, en Farlig Gädda och en utmattad upplevelseproduvent senare

Nu är det över, (S)masken som ätit på min hjärna de seanste sex måanderna har nu flytt sin väg och jag kan satsa på mitt eget igen. Jag lyckades med mitt uppdrag, att se till att Acusticum fylldes, och detta gjordes med råge. Vi sålde platser som inte skulle säljas och ändå kunde vi inte tillfredsställa alla som ville komma och se detta fantastiska spektakel. Jag fick dit tidningarna som skrev långa fina rader om våra män i trikåer, albatrosser, gäddor och kaksmetande. Jag fick folket i stan att gå och prata om halvnakna män inkladdade i babyolja som retade gallfeber på de äldre herrarna.
Ändå är jag inte nöjd. Jag hade högre förväntningar på mig själv, vet att jag hade kunnat prestera så mycket bättre.
Å andra sidan var det mitt första stora projekt och min hjärna har samtidigt kaosats upp av diverse skolarbeten, kärleksbekymmer och olyckliga själar som jag inte kunnat rädda. Med mig ur SMASK har jag med mig mera lärdom om vad det är jag håller på med än vad böckerna kan ge, ett sjukt sug att skapa någonting eget där jag kan vara min egen projektledare, en veckas sömnbrist, samt två liter mjölk och ett paket smör.

Jag är lycklig, utmattad och lite vemodig, men nu ska det diskas en veckas disk, slängas sopor som borde kastats jag vet inte när, plocka upp kläder som ligger i drivor och damsugas ett golv som sett sina bättre dagar.



One day I'll fly away
Leave all this to yesterday
What more could your love do for me?
When will love be through with me?
Why live life from dream to dream....
And dread the day
When dreaming ends?



Rise and Fall

Ett slag i ansiktet som får mig att ramla omkull, bli förlamad för en stund. Ligger kvar och blöder. Reser mig sakta upp. Nästa slag, som får mig att falla ihop igen, försöker resa mig. Då kommer sparken i magen, som får mig att tappa luften, svart, mörker och en iskall vidrig kyla som sprider sig. Någonting som dör inombords.


Brainstorm

Jag vill bara kunna slappna av och sluta ha ont för fem minuter.

En ängel har återstigit till himlen

Det finns inte ord som beskriver den tomhet som fyller mig och jag kan inte likna smärtan i min kropp med någonting jag tidigare upplevt. Jag har inte riktigt förstått det än och kommer nog aldrig att göra. Jag gav dig en stor del av mig själv. En del som jag, trots att den nu är borta för alltid är glad att jag fick dela med dig. En del som jag tror och hoppas gjorde ditt liv lite ljusare. Du berörde mig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare, du nådde hela vägen rakt in i mitt hjärta och min själ och du var den jag alltid ville berätta allt för. Jag har inte förstått än, men den dagen jag gör det kommer mitt hjärta att brista och min själ kommer inte att klara av att vara kvar i min kropp. Du lovade mig alltid att du skulle komma och rädda mig om nångonting ont hände och jag tvivlar inte för en sekund att du hade gjort det.

Du var mitt hjärtas riddare och min bästa vän.
Jag kommer att sakna dig något obeskrivligt fram till den dagen vi ses igen.


Vila i frid Christoffer Mathias de Mander

Av hela mitt hjärta.

You had me from hello

Idag är jag ynkligast i stan och äter glass och tycker synd om mig själv. Man får göra det när man vaknar och har en tennisboll nerkörd i halsen. Ringde mamma och berättade att jag var döende, sen kändes allt bättre. Fast man kan tycka att hon borde ha satt sig på första bästa plan till piteå för att ta hand om sin stackars lilla dotter.

Helgen bjöd på konstigheter, fina ord, en förfest hemma och en rödvinsfylla. Glassätande, torkade tårarna på en vän som fått sitt hjärta krossat av någon som inte har visat sig vara något annat än ett praktsvin, lyckorus och ett fint leende.

Om en timme ska jag trotsa snön och bege mig upp till skolan för det sista SMASKmötet innan prodveckan drar igång. Allt har gått så fort och jag börjar bli riktigt nervös faktiskt. Tänk om jag misslyckas.

Inna dess kanske jag ska duscha. Och äta lite mat. Glass kanske?

 

 


RSS 2.0