badskummen

Och precis som molntäcket som drog in över staden och blåste upp till storm. Lika grå och orolig är min själ idag.
Vilket ben sätter jag före det andra när jag går? Vart är jag på väg och vem drar upp mig när jag faller ihop?


Jag vill dansa barfota i gräset och dricka vin med världens bästa Syster som om det inte fanns någon morgondag.

Jag skulle bara diska och kolla om det låg någon tvätt i garderoben, slutade med att jag möblerade om hela garderobhelvetet och skurade köksluckor.

Och nu dricker jag te som om det inte finns någon morgondag och är förbannat nöjd över dagens prestation. Även fast Sanna kallar mig för efterbliven och idiot.

 

Standing in the way of control

Vintern håller kvar i ett järngrepp och förfryser mer än gärna stackars små Emeliesar som glömmer klä på sig ordentligt när hon sticker ut näsan genom dörren. Nu längtar jag bara till värmen. Om en månad far jag ner till Stockholm, och då hoppas jag att våren har kommit dit. Slippa femton kilo kläder, sönderfrusna tår och kinder och istället gå i tunnare plagg, sitta på en uteservering på söder inlindad i en filt tillsammans med en fin vän eller två  och en kopp te eller ett glas vin.

Jag saknar Stockholm. Staden Stockholm som jag var så less på och gladerligen flyttade ifrån känns nu så avlägsen att det nästan gör lite ont i mitt hjärta. Jag vill gå prommenader längs vattnet, höra tunnelbanans klonkande ljud när man vandrar förbi gamlastan, se blommorna slå ut i Kungsträdgården, svära mig blå åt tågen som aldrig är i tid, hoppa undan för bussarna som kör igenom vattenpölar och skvätter ner alla gående människor, ta båten över till Djugården och trängas med alla idioter i affärer och rulltrappor.

Men nu ska jag vandra över till en Caroline som precis kommit hem från Göteborg och kramas lite i hennes soffa.

Vad krävs för att lägga till med normala sovrutiner och godnattider?
Okej att semmelätande med en Pingu och en Cicci till klockan halv två kanske inte hjälper till att ändra på ickebefintliga rutiner, men förmodligen hade jag inte gått och lagt mig tidigare för det. Något joddel med Kotler har det inte blivit idag, men däremot en jäval massa mailskickande, SMASKmöte och ett trevligt tisdagsgig.

En dag med många dalar och toppar, med total lycka och brutal livsångest och en gnutta vemod. De närmsta dagarnanu är i allafall fullbokade och förhoppningsvis kan det får mig att glömma bort att tänka på en varm famn och sluta få mig att känna mig ensam. Istället kanske jag kan få lite vettiga saker gjorda och spendera lite kvalitetstid med mina vänner.

Imorgon ska jag få dommarutbildning för snöbollskrigs SM. Detni!

Med den självdisciplin som en heroinist jag har lyckades jag såklart inte med vit helg denhär helgen heller. Fredagen gick väl okej, då kvällens aktivitet var middag och sen kårvisit. Men att håll sig nykter bland vindrickande damer och öldrickande pojkar när det vankas fest och man har en Conny som tycker att det är utomordentlgit att bjuda en fattig lite flicka på öl till vän är det inte alltid så lätt.
Vaknade i morse och insåg än en gång varför jag inte ska dricka vin och försökte desperat att fylla igen minnesluckorna. Ganska resultatlöst. Skandaldrottnignen är påväg tillbaka efter ett par veckors paus och jag vet inte om jag orkar med mig själv. Den lugna Emelie är ganska trevlig hon också.

Alla hjärtans dag idag och jag firar med att tänka lite extra mycket på mina fina hjärtan jag har både här och nere i Stockholmstaden och titta på den fantastiska blombukett med det fantastiska kortet som fick mig att fälla ett par tårar som levereades till min dörr i fredags.


Sitter och lyssnar på Joels nostalgiplaylist på Spotify, samma lista som gått på repeat den senaste veckan. Kanske dags att hitta nånting nytt?

Efter att i onsdags ha insett att mitt bankkonto var totaltömt tre veckor innan CSN lovade jag mig själv att detta skulle bli min vitaste månad någonsin. Det höll utmärkt ända fram till fredagen. Efter middag hos Charålin kläcktes den ultimata frågan "Hur många människor får plats i en ankarslägenhet?" Nyfikna som vi var tvingade vi hem så många vi kunde till Giorg med familj där det lagom lägligt fanns både vin och vodka. Efter samtal med allt för trevliga människor tyckte jag tydligen att det var en ultimat idé att försvinna hem tillsammans med Annas telefon som jag så fint vaknade av morgonen efter och inte riktigt förstog hur den hamnat där.

Upp och vara trevlig nere på stan med en härlig spritångande doft efter sig. Ska man marknadsföra SMASK så ska man. Efter att ha gnällt ungefär exakt hela dagen över att jag ville gå på spelningen på Acusticum på kvällen köpte finaste Pingu en biljett till Hästpojken åt mig och glad som få knallade vi dit. Där drack jag en öl, älsakde världen och hängde med skåpsupande klasskamrater. När de begav sig ner till Kalles valde vi sofistikerade människor istället att bege oss tillbaka till Ankars och Conrads vardagsrum för intag av diverse alkoholhaltiga drycker. Efter vinspillande, stöld av byxor och ett krossat glas begva vi oss hem till Hampus med löfte om att jag skulle för (fjärde?) helgen i rad få höra Hoffelåtar. Väl framme insåg jag dock att jag var trött och hungrig, och när de vänliga människorna skulle koka ris åt mig kallade jag dem för idioter, kastade in handduken och gick hem (barfota) och somnade gott i min fantastiska säng.

Söndagen skulle ha spenderats med Snörugby, men då pingumannen ringde mig vid elva på morgonen för att se om jag levde skrattade jag mest åt honom, sa aldrig i livet, somande om och lyckades dra mig upp ur sängen frammåt halv två snåret för lite städning och plugg. Runt elva levde jag så pass mycket att jag kunde släpa mig hen till Anna där vi siskuterade snygga män, pedofiler och lyssnade på Carro som stolt visade upp att hon minsann kan spela små grodorna på gitarr.

Idag har det varit skola, pluggeriande och sen barnkalasfiande av David. Fyller man 27 så gör man. Jag och Cicci skapade världens vackraste godiskaktus, sen åt vi tårta tills det ramlade ut ur Öronen på oss. Jag och fröken Gotland planerar en hel rad spännande experiement och skall fortsätta dessa över en box vin och en flaska Rom så fort hon kommer tillbaka från ön som faktsikt har skog.

Nu ska det gullas lite med Kotler och sen ska jag natta mig själv med lite Johnossi och kanske en klapp på axeln.

Livsgnistan håller i sig, och jag svävar fortfarande runt på dom små molnen som jag inte riktigt vet vart de kommit ifrån. Det mesta går min väg och de saker som inte gör det tar jag itu med med ett leende på läpparna och tänker "äh det kunde varit värre, nu får jag i allafall lära mig någonting nytt". Dagarna blir ljusare och den ofantliga mängden snö roar mig nästan mer än vad den stör. Till skillnad från hur jag kände innan jul, då den var min värsta fiende. Telefonförsäljare lyckas jag avböja men fortfarande låta trevlig mot, lika så då jag lämnar in mina snordyra stövlar som gick sönder efter en vecka. Jag ler mig igenom dagarna och nätterna är inte alls lika ångsetfyllda längre. Marknadsföringskursen är det mest intressanta jag har läst och jag är mönstereleven under föreläsningarna och knappar flitigt ner anteckningar om allt som sägs.

Min själ har en slags inre frid som jag inte upplevt på länge, nästan alla människor är helt fantastiska och de som inte är det lyckas jag ändå le och vara trevlig mot. Jag är samma glada tjej som kom inhoppandes i köket på Hasselbacken varje dag i sommras med världens största leende på läpparna, oavsett hur tidigt det än var eller hur många glas vin för mycket jag råkat få i mig dagen innan och ropar "GOD MORGON"! och får alla att le.
Samma Fröken Solstråle.

Och det enda som saknas är någon som kliar mig på ryggen och sjunger godnattsånger, helst med sexig hes röst och gitarr men annars är jag inte så kräsen