badskummen

Vintern håller kvar i ett järngrepp och förfryser mer än gärna stackars små Emeliesar som glömmer klä på sig ordentligt när hon sticker ut näsan genom dörren. Nu längtar jag bara till värmen. Om en månad far jag ner till Stockholm, och då hoppas jag att våren har kommit dit. Slippa femton kilo kläder, sönderfrusna tår och kinder och istället gå i tunnare plagg, sitta på en uteservering på söder inlindad i en filt tillsammans med en fin vän eller två  och en kopp te eller ett glas vin.

Jag saknar Stockholm. Staden Stockholm som jag var så less på och gladerligen flyttade ifrån känns nu så avlägsen att det nästan gör lite ont i mitt hjärta. Jag vill gå prommenader längs vattnet, höra tunnelbanans klonkande ljud när man vandrar förbi gamlastan, se blommorna slå ut i Kungsträdgården, svära mig blå åt tågen som aldrig är i tid, hoppa undan för bussarna som kör igenom vattenpölar och skvätter ner alla gående människor, ta båten över till Djugården och trängas med alla idioter i affärer och rulltrappor.

Men nu ska jag vandra över till en Caroline som precis kommit hem från Göteborg och kramas lite i hennes soffa.