When the children cry

I morse vaknade jag av att världens finaste karl kom in med sång och frukost på sängen. Vi åt, kramades och sen somnade vi om en stund innan vi åkte ut till Hölö för födelsedagsfirande och påsklunch med familjen.

Det har varit en fin dag, men som alltid med speciella dagar så kommer minnen och känslor. Känslor som slår en i ansiktet, och som, trots att man kämpar emot, får tårarna att rinna. Det finns mycket jag inte vill tänka på, men idag har det varit svårt och när vi kom hem igen rann allting över och Andreas tröja fick bli alldeles blöt av tårar. Svek gör ont, och det tar tid att läka men med all kärlek som finns runtomkring mig går det mycket lättare.

Jag tänkte gå ut idag, men nu har jag ingen lust. Kroppen är inte med mig och mitt inre säger att det nog bara vore dumt. 22 år är ingen speciell ålder, och jag har en hel vecka och sen en hel sommar och höst på mig att dricka öl med dom jag tycker mest om.

Om en månad flyttar jag tillbaka till fina Stockholm. Tillsammans med min fina karl. Och kan träffa mina fina vänner här hemma när jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0