badskummen

Tillbaka i staden där tåg och bussar ställs in för lite snö, där folk springer för livet till en tunnelbana som går var fjärde minut och där man inte pratar med folk man inte känner.

Jag har jobbat, kramats, skrattat gråtit och ställt tillvaron på ända. Jag har lämnat den varma trygga famn som varit min det senaste året. Jag vill att det ska funka och att det som fattas ska hitta tillbaka till mitt hjärta igen, men som det är nu så är det nog bäst såhär. Jag måste hitta mig själv igen och trassla ut min förvirrade hjärna.

I morgon ska jag hem till Hölö och krama sönder några revben, sitta i knät på min mamma och bli spöad i guitar hero av min bror. Sen jobbar jag på julafton, få väl springa ut i repan klockan tre och smygkolla på Kalle.