Som barn tar man kärleken för givet

Tillbaka i staden där tåg och bussar ställs in för lite snö, där folk springer för livet till en tunnelbana som går var fjärde minut och där man inte pratar med folk man inte känner.

Jag har jobbat, kramats, skrattat gråtit och ställt tillvaron på ända. Jag har lämnat den varma trygga famn som varit min det senaste året. Jag vill att det ska funka och att det som fattas ska hitta tillbaka till mitt hjärta igen, men som det är nu så är det nog bäst såhär. Jag måste hitta mig själv igen och trassla ut min förvirrade hjärna.

I morgon ska jag hem till Hölö och krama sönder några revben, sitta i knät på min mamma och bli spöad i guitar hero av min bror. Sen jobbar jag på julafton, få väl springa ut i repan klockan tre och smygkolla på Kalle. 


What I am to you is not what you mean to me.

Back to neverland

Väskorna är packade, lägenheten är städad. Nu ska jag bara över till Cicci, lämna packning och springa upp till skolan för ett sista SMASK möte för i år. Sen bär det av hem. Känns förbannat vemodigt men oj vad jag ska krama sönder min fina familj och mina underbara ögonstenar!


Adjö Piteå
Hej Stockholm!

I find it hard to tell you

Jobb på Kåren igår.
Julsittning och sen kårkväll= Servering och bar = saker jag kan, där jag inte behöver tänka = REN JÄVLA SEMESTER! Visst är det lite slitigt när 250 alkoholsugna männsikor står och trycker på en bar med en värdelös kassa, men det är fortfarande en underbar känsla att stå där bakom bardisken och inte tänka på annat än det du för tillfället fokuserar på. Har förbannad träningsvärk i vänsterarmen efter avdukning och servering, och har lite ångest över tisdagen då jag kommer vara tillbaka på Hasselbacken med mycket fler gäster, men gud vad jag har saknat alla fina människor som jobbar där.
På måndag åker jag hem till storstaden igen. Till folk som känner mig bättre än jag  själv, till gator jag gått på tusentals gånger, till Stockholms lokaltrafik som jag så innerligt hatar, men kan ändå inte låta bli att sakna det lite och till mitt jobb. Det ska bli skönt att komma hem till allting där inget är nytt, men samtidigt ger det mig lite ångest att lämna Pitelivet i tre veckor.


Klockan 19.20 går planet, men innan dess ska det städas, tömmas kylskåp, ha bokseminarium och handledning, sista natt tvätten med Sanna och Cicci för i år och SMASK möte ska avklaras.
Jag börjar med att läsa om fysiskt-emotionella, mentalt-fysiska och andra trevliga personlighetsbeskrivningar och sönderanalayserar mig själv litegrann.

Missförstånd

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag var så otydlig i tidigare inlägget!

Jag borde kanske ha skrivit ut lite mer exakt hur mycket man ska ha i av varje sak. Usch nu får jg lite ångest

Men men.
Jag brukar ha i ungefär 3/4 dl havregryn, och sen häller jag i slrosfrön, linfrön och russin lite efter smak. Vill man lyxa till det ytterligare kan man ha i nötter eller torkad frukt och ha skivad banan på. Smakra mumma!
UPPDATE!


Såg nu att jag glömde säga att man ska ha vatten i också. KLantigt va mig, då det kna vara väldigt lätt att glömma bort. Jag brukar ha i ungefär 2 dl vatten, men detta kan variera beroende på vilken konstistens man vill ha.



Revolutionerande GRÖT


Såhär kokar man min specialgröt:

Havregryn
Solrosfrön
Russin
Linfrön
Vatten

Ta allting i lagom dos, glöm bort saltet och koka ihop. Gärna tills endel bränner fast i botten. Ät med lingonsylt och utan mjölk.

Falska slynor

Mitt humör är lika med noll och min stress och frustrationsnivå ligger redan långt över vad gränserna tillåter. Det är inte läge då att få reda på att man omges av falska glappkäftar som tar varenda tillfälle i akt att snacka skit och trycka ner andra männsikor för att ställa sig själv i bättre dager.
Jag har precis fått svar på varför jag alltid kommit bättre överens och tyckt mer om att umgås med killar än tjejer. Kort och gott- Man slipper allt skitsnack och knivar i ryggen. Man slipper alla "ååååh gumman du är så underbar!" för att en kvart senare få höra om alla falska sanningar som sagts och allt jävla backstabande.

Jag blir så jävla less

Trubbel

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Bokstavligen.
Igår var jag på banan igen och älskade livet och var bäst i världen. Idag känner jag mig bara kall och urgröpt.
Med ett hjärta som gråter och försöker dra åt två håll samtidigt, en hjärna som står helt still och en kropp som bara mår illa är det svårt att fatta några beslut över huvud taget. Och det är nu jag skulle behöva det mer än någonsin.
Jag vill inte det här. Vill bara blunda och vakna upp i en verklighet som inte innebär krossade hjärtan och sårade känslor. Vill vakna och se att allting har löst sig. Att allting är som förut.

Hjärtat säger två saker men hjärnan säger ingenting. Vad lyssnar man på då?

RSS 2.0