Breakeven

En vecka från piteå blev till två, och jag har njutit av varenda dag på ett eller annat sätt. Budapest var fantastiskt vackert, trots att dom pratar konstigt och att valutan var obegriplig (15000 för en middag. inte dåligt). Direkt när jag kom ner till hemstaden, och mitt kommande boende kände jag ett lugn som slöt sig runt min kropp, och  jag har till stösta del mått bra här hemma. Igår insåg jag att jag måste återvända till min ensamma lägenhet, och som ett brev på posten kom paniken och illamåendet som härjade i nästan två månader tillbaka. Just nu behöver jag inte Piteå, och Pite behöver inte mig. Jag vill bara ha trygghet, och den finns här, inte hundra mil norrut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0