There's only one thing to do Three words for you

Det finns en klar nackdel med att ha världens skönaste säng. Det GÅR inte att kliva upp ur den. Vaknade klockan sex i morse när mannen i huset klev upp, och eftersom jag sovit de timmar jag behöver kändes det bara dumt att somna om.

Gick upp, gjorde kaffe och släpade med mig datorn in tillbaka till sängen, och här ligger jag fortfarande. Har letat drömlägenheter och insett att jag måste bli miljonär inom en snar framtid, någonting som helt klart krockar med att jag har planerat att göra GMU i höst, förutsatt att jag får hålla mig frisk i mer än två dagar i sträck snart så jag kan börja träna igen. Annars blir det knepigt att klara av antagningstesterna.

Idag blir det plugg, plugg plugg och svänga förbi jobbet och hämta schema. Karlen jobbar dygn, så honom ser jag inte förrän på onsdag morgon när jag kommer hem från jobbet. Jag får försöka roa mig själv på egen hand.

Känns som att det börjar bli dags att kliva upp och kicka igång dagen. Sköljer ner lite Ipren med mera kaffe innan jag låter uppsatshelvetet suga lite livslust ur mig.



Där älvorna dansat

Trots att jag bott själv så länge, och trots att det är mer regel än undantag att jag går och lägger mig i samma veva som Andreas går upp vänjer jag mig aldrig vid att sova själv. Sängen är för stor och mörkret lite för mörkt.

De senaste dagarnas solskensväder har varit som balsam för själen, och om man bortser från dagens dagen efter lite för mycket vin ångest mår jag bättre än på länge.

I morgon sparkar fyra dagars jobb igång igen. Jag hade mest behövt få ha semester, men det får bli om några månader när personalbristen på jobbet är löst, och pluggandet ligger på en balanserad nivå igen. Något diplom kommer jag inte få ut i Juni, men det kan jag leva med.

Nu ska jag försöka sova, innan jobbet blir det lunch med världens finaste systrar!


Midvinternatten

Sitter vaken, trots att jagborde sova för länge sen. I en och en halv timme har jag lyckats fördriva tiden med ingenting. Andreas kommer hem från jobbet snart, förhoppningsvis får jag ro att gå och lägga mig då. Tror inte att jag har gått och lagt mig innan han kommit hem en enda gång sen han började jobba natt. Att sova själv är helt klart inte min grej. Sängen är för stor och kall för lilla jag och utan en varm famn, lugna andetag och ett hjärta att lyssna på har jag svårt att få ro i kroppen.

Det blåser och är kallt ute, och idag kom snön. För mig som bott uppe i norrland de senaste två vintrarna har det kännts märkligt med bar mark, och allt har sett så naket ut utan ett vitt täcke. Samtidigt vet jag skillanden mellan Stockholmsvinter och Pitevinter. Den ena är blöt, grå och jävlig och man fryser rakt in i märgen. Den andra är bara kall, kolsvart och gör ont. Jag föredrar det sena alternativet. Om det legat i rätt ände av landet.

Jag känner mig väldigt färdig med Piteå. Visst har jag haft underbart, fantastiskt kul där uppe och jag växte enormt som människa av alla nya erfarenheter det gav mig, men sista tiden där uppe kände jag mig inte hemma. Ständig hemlängtan och ångest och en insikt om att en småstad inte är min grej, inte just nu i allafall fick mig att tappa suget. Att gråta var och varannan dag är lika lite min grej som att sova ensam eller att frysa. Utbildningen skall jag gå klart, men jag planerar att läsa det sista på distans.

Internet (som vi snor från grannen) håller på att ge upp och snart dundrar min karl in genom dörren.

God morgon. Och sov så gott!

Fancy footwork

Tända ljus i hela lägenheten och musik från vår gigantiska TV. Karlen jobbar natt och jag kan, efter de senaste två dygnens sömnmaraton inte sova.
Lägenheten är så gott som städad, och det finns, för ovanlighetens skull ätbara saker i kylskåpet. Mina hemmafruskills är kanske inte som andras, men ibland kan även jag. Mest handlar det dock om lathet och ointresse än om utebliven kunskap. Vissa uppskattar tydligen att städa, tvätta och laga mat. Inte jag. Jag dricker hellre vin med en fin vän, kramas med min fantastiska, röriga och stora familj eller har kuddkrig eller något annat barnsligt med min bättre hälft.

Lägenheten börjar komma i sin ordning. En sänggavel och ett köksbord skall inhandlas så fort ekonomin tillåter, sen har jag så gott som det perfekta hemmet. Jag har aldrig varit ett fan av perfektion, men i det kaos som råder kring mig behöver jag någonting som är fast, satbilt och tryggt. Någonstans där jag kan kraschlanda när det behövs. Andreas famn är det abolut inget fel på, men det blir liksom ännu bättre när jag får göra det i VÅRT fantastiska hem.

Galen tanke det föresten. Att jag är sambo. Hade någon visat mig för ettpar år sedan hur mitt liv skulle se ut idag hade jag förmodligen skrattat tills jag dog. Eller gråtit. Idag är det det bästa jag kan tänka mig. För en gångs skull finns det en trygghet och ett lugn. Hem, Jobb, ett förhållande som jag känner är sunt och bra för mig och kanske bäst av allt- Jag är inte livrädd för framtiden och saker jag inte kan styra över, även fast jag fortfarande hatar att hamna i obalans.

Ikväll var en sån kväll där balansen ruckades och marken försvann ett ögonblick under mina fötter. Först satt jag stum, sen grät jag hysteriskt i en timme, efter det skrattade jag lite och nu är jag mest förundrad över hur ironiskt livet och världen kan vara. Av alla konstiga saker finns det vissa som är mer sinnessjuka än andra, men mår personen i fråga bra av detta finns det inte mer jag kan säga än; lycka till. Alla (de flesta i allafall) männsikor föds med en fri vilja, är detta valet som gjorts får jag acceptera det, även fast det är som jag skrev tidigare. Sinnessjukt och oj så ironiskt.

Lycka till!

All of us

Sitter och slöläser kursbok och äter ostrullar med aprikosmarmelad, en balndning av frukost och lunch. Hade tänkt åka in tidigare till stan för att effektivplugga innan jobbet, men regnet och kylan fick mig att stanna kvar inne.

Hade hoppats att få svar om lägenheten idag, men istället fick jag bara ett mail att dom vill ha alla papper per post istället. Tji fick vi. Nu blir det några dagars extra väntande. Jag hoppas verkligen att det inte är förjäves. och att vi får ett nytt hem att flytta in i alldelels snart. Ovissheten och stressen tar kål på oss båda, och att få kunna andas ut och slappna av, åtminstonne på en punkt skulle göra så fruktansvärt mycket. Ett hem som bara är vårt, Någonting man kan göra fint, utan krav på att behöva fytta snart. Ett hem utan varesig fuktskador, kylskåp som läcker eller fasader som ruttnat sönder.

Jag vill åka bort. Antingen med min kära eller med någon fin vän. Men åka på en resa nu känns inte så pioiterat alls faktiskt.


Idag är en lite vemodig dag, men det förändras så fort jag får jobba med fina människor.



"Om du ser ut som på ditt passfoto, då behöver du ut och resa"

Laughin till we think we'll die, barefoot on a summer night

Just idag hade jag  kunnat ge vad som helst för att få dansa på en bardisk tills benen viker sig tillsammans med mina finaste stjärnor, för att sen avsluta natten med att ligga raklång i daggvått gräs, berusade av alkohol och av livet.

En kort sekund

Vaknade tidigt, men ändå lite för sent. En molande huvudvärk och ett lätt illamående påminner om kvällen innan, var de där sista shotsen verkligen nödvändiga? Drar på mig kläderna  och går till bussen. Befinner mig helt plötsligt i ett inferno av barn. Förstaklassare på väg på äventyr. Köper en kaffe i Handen, spiller hälften över mitt vita linne. Hittar en gammal jobbtröja i väskan. Luktar lite unket, men bättre än kaffefläckar mellan brösten. Byter tåg i älvsjö. Det luktar gris från ett tåg som står stilla på ena spåret. Hittar rätt sal på södertörn, lyssnar efter mitt namn som borde ropas upp. Det gör det inte. Tydligen var jag inte ensam om att vilja läsa kursen. Åker samma väg hem igen. Är nära att åka på  en böteslapp av tågkontrollanten, men valde att kliva av tåget istället. Jag var ändå framme. Kommer in genom dörren, släpper allt på golvet och slänger en blick mot den obäddade sängen. Den ser inbjudande ut. Kryper ner i de beiga sängkläderna som fortfarande luktar av min älskade. Somnar och drömmer märkliga drömmar. Vaknar av telefonen, somnar om igen och kliver inte upp förrän flera timmar senare.

Söker nya kurser och funderar på middag.

Det vackraste världen har sett

Efter att ha gått på helspänn hela dagen fick jag till slut beskedet. Klockan 19.14 föddes världens finaste lilla flicka. Min underbara vän har blivit mamma, och jag ha blivit gudmor. Det är sjukt. Oj så sjukt, och jag kommer nog inte förstå det förän om en vecka när jag får pussa och krama på dom båda två. Jag har gråtit glädjetårar under en större del av kvällen, och gång på gång tagit upp och tittat på den fantastiska bild jag fick skickad. Det är magiskt, och jag finner inte riktigt ord för detta.


Emelie och Lars, grattis till den underbara lilla flickan. Ni kommer kara detta galant!


Herregud


Inkommande sms 08.33 i morse: Nu är vi på väg in:)


Jag ska bli gudmor!





Fina älskade underbara. Jag tänker på dig. Lycka till älskling!

Test transmission

Ett helt dygn fick jag vara frisk innan det var dags igen. Kände av halsen redan i helgen, men då jag hade ont i hela halsen antog jag att det bara var en bieffekt av förkylnig. Nu har dock allting flyttats över till vänster sida, vilket i 80% av fallen brukar betyda halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva förklara för min kropp.
JAG HAR INTE TID!

Kurerar med te, planerar att somna tidigt i kväll och hoppas på att vakna upp med en fungerande hals i morgon.


Snällasnällasnällasnällasnälla

Special means retarded

Helgen har varit SJUKt händelserik


Feberfrossat
Pluggat en sväng med fina tjejer
Duschat 11 gånger
Klämt alla 4 säsonger av En fyra för tre
Sovit för mycket på fel tider
Drömt sjukt märkliga feberdrömmar


I morgon kirrar vi klart två examinationer som en fantastisk start på veckan!

Kiss my eyes and lay me to sleep






Åh vad jag längtar tills du kommer hem.


Så löd ett facebook meddelande jag fick från finaste storasyster för några dagar sen. Jag längtar också tills dess. 17 dagar till och sen är jag hemma igen. Hos familjen, hos vännerna och hos min kärlek, i staden som jag hatar men älskar så hjärtat nästan spricker. 3 examinationsuppgifter, 2 litteraturstudier, ett gäng PM ska skrivas klart och lämnas in och en lägenhet som ska packas ihop skall avklaras först, men när det finns någonting att se framemot går allt så mycket lättare. 17 dagar känns som en evighet, men jag vet att tiden rusar fram.

Polen var fantastiskt, och redovisningen för Stena Line gick bra. Det hela slutade med att vi var hus- och barnvakt hos marknadschefen en stund innan vi klev på båten. En allinclusive middag och drinkar som kostade 50 kronor styck resulterade i en ganska bastant fylla, och en sen natt. En och en halv timme senare blev vi väckta av båtpersonalen som utövade riktiga nazimetoer när dom kom och skrek för fulla muggar att nu jävlar ska vi ut ur hytten. Vi åt lyxfrukost på Sheraton i Sopot innan vi besökte den vackraste strand jag sett. Det var förvisso för kallt för bikinisolande eller bad, men alldeles perfekt för att kunna ta av sig skorna och känna sanden mellan tårna. Några av oss åt lunch vid vattnet innan vi tog en taxi till Gdánsk och jag föll handlöst. Budapest var vackert, men ingenting gick upp mot denna gamla hansastad. Fantastiska byggnader, mysiga smågator och en magnifik syn av floden som gick rakt igenom staden. 12 timmar var alldelels för kort tid, så jag planerar en återresa om inte allt för länge.
Båtresan hem gick i betydligt lugnare tempo där alla sov innan klockan elva på kvällen, och vaknade lite mer som människor i lagom tid för fukost innan vi klev av båten vid halv åtta. Förmiddagen spenderades i en park i ett soligt Karlskrona och på eftermiddagen hängde i på arlanda i nästan fem timmar innan nästa plan tog oss hem till norrland. Några läste böcker eller sov, medan jag hängde en stund med min karl, som tog sig ut till flygplatsen för att hinna krama lite på sin trötta och en aning sönderbrända flickvän.

Pengarna är så gott som slut, och min kost består åter igen till stor del av linssoppa, snabbmakaroner eller havregrynsgröt men för min del spelar det ingen större roll. Kilona har rasat och kroppen börjar sätta sig en aning på tvären, men jag väljer att skylla det på kranvattnet som smakar alger och härdar ut. Två veckor är ingen big deal, sen lovar jag att återgå till det normala igen. Min största oro är hur jag gör när kaffet tar slut.

Nu väntar en lång dusch och sen kommer jag förmodligen däcka i soffan.

Bring your secrets to me.
Just give me your hands and I'll let you feel the wounds, they put in me.
If you believe in me how can I be dissolving?
If you'd believe me, I'd tell you everything.


Vi kommer alltid ha Paris

Har skrivit klart grejerna jag behövde idag, bokat möten till nästa vecka och besegrat syndafloden som forsade ut under kylskåpet när jag vaknade i morse. Har även städat och torkat av de värsta dammfällorna, samt fått konstaterat av hantverkare att golvet i denna lägenhet är fruktansvärt snett. Hej fröken hemmafru!

Om två timmar ska jag bege mig mot Södertälje för middag med den fina Plommongurkan på någon härlig uteservering.

I morgon vill jag secondhandfynda finfina grejer och sen ska det firas någon variant av Valborg.

Maria och jag, världens vackraste par

Maria och jag, det var menat å va


I Rio de Janeiro dansar alla flickor nakna

Av någon anledning fick jag denna fruktansvärda fylle sång på hjärnan och går nu och nynnar på groteska versrader. Allt bra har jag lät mig från min syster...
Gick och handlade kaffe och frimärken förut, och kom hem med två blombuketter. Lika bra att Andreas vänjer sig innan jag flyttar in permanent. Snittblommor är det enda jag kan köpa eftersom alla former av krukväxter dör så fort ja ens tittar på dom. Efter att ha tagit ihjäl 5 kaktusar är det lika bra att inse att jag inte har nåra gröna fingrar.
Jag har skrivit ett provisoriskt uppsägningsavtal till min Pitelägenhet som nu ska skickats iväg och ändrat bokföingen hos skatteverket. Från den första juni är jag inte längre skriven i norrland, utan i Brandbergen. Jag ska bli sambo. Det är kul, men samtidigt läskigt. Nu kommer jag inte länge ha mitt egna hem där jag gör exakt vad jag vill, nu ska jag dela tillsammans med någon annan men med tanke på att det är med mannen i mitt liv kommer det gå galant.

Nu ska jag skriva kompendium och sen blir det bio i kväll med min kära.

When the children cry

I morse vaknade jag av att världens finaste karl kom in med sång och frukost på sängen. Vi åt, kramades och sen somnade vi om en stund innan vi åkte ut till Hölö för födelsedagsfirande och påsklunch med familjen.

Det har varit en fin dag, men som alltid med speciella dagar så kommer minnen och känslor. Känslor som slår en i ansiktet, och som, trots att man kämpar emot, får tårarna att rinna. Det finns mycket jag inte vill tänka på, men idag har det varit svårt och när vi kom hem igen rann allting över och Andreas tröja fick bli alldeles blöt av tårar. Svek gör ont, och det tar tid att läka men med all kärlek som finns runtomkring mig går det mycket lättare.

Jag tänkte gå ut idag, men nu har jag ingen lust. Kroppen är inte med mig och mitt inre säger att det nog bara vore dumt. 22 år är ingen speciell ålder, och jag har en hel vecka och sen en hel sommar och höst på mig att dricka öl med dom jag tycker mest om.

Om en månad flyttar jag tillbaka till fina Stockholm. Tillsammans med min fina karl. Och kan träffa mina fina vänner här hemma när jag vill.

RSS 2.0